Under det senaste decenniet har elmarknaden i Europa genomgått en betydande omvandling i takt med att förnybara energikällor blivit allt vanligare. Detta har satt stor press på både tillsynsmyndigheter och nätdistributörer att anta en orkestreringsmetod som kan upprätthålla energiförsörjningstryggheten och hantera dubbelriktade kraftflöden på ett effektivt sätt.
Som svar på dessa snabba förändringar i energilandskapet antog EU direktiv 2019/944, som inledde en ny era av reglering av energimarknaden. Direktivet banade väg för genomgripande förändringar i medlemsländerna och utmanade tillsynsmyndigheter och branschaktörer att snabbt anpassa sig till det nya paradigmet för integration av förnybar energi.
Det är ingen överraskning att de nationella tillsynsmyndigheterna har olika synsätt på hur man ska hantera toppbelastningar i distributionsnätet. Energiomställningen liknar trots allt ingenting vi har sett tidigare, och det finns ingen färdig spelbok för både lagstiftare och operatörer. Det finns bara en sak vi kan vara säkra på: utan smartare nätdrift som möjliggör effektiv hantering av flexibla laster riskerar elnäten att bli flaskhalsen för hela energiomställningen.
Mot denna bakgrund utmärker sig Tyskland och Nederländerna med sina djärva reforminitiativ för reglering av energimarknaden. Även om varje land närmar sig uppgiften med sina unika strategier, har båda ett gemensamt mål: att utnyttja potentialen i förnybar energi samtidigt som man säkerställer nätstabilitet och försörjningstrygghet.
Samtidigt som dessa länder går vidare med sina lagstiftningsreformer är energivärldens blickar riktade mot dem, ivriga att få insikter och lärdomar för att navigera i energiomställningens komplexitet.
Nederländernas ändring av energisäkerhetslagen
I Nederländerna är vissa delar av elnätet hårt ansträngda och överbelastningen har nått så kritiska nivåer att distributionsoperatörerna bromsar nya anslutningar. För att minska belastningen på distributionsnäten har den nederländska tillsynsmyndigheten ACM lagt fram ett spännande förslag: att upprätta långsiktiga avtal mellan operatörer och nätanvändare.
Vad innebär det? Operatörerna kan signalera en minskning av en användares anslutningskapacitet en dag i förväg, precis innan dagen före-marknaden stänger. Denna metod, som ursprungligen var avsedd för större konsumenter som överstiger 1 MW, skulle så småningom kunna utvidgas till mindre bostadskunder.
Denna "överbelastningslösning en dag i förväg" kan vara ett vinn-vinn-scenario. Genom att inte begränsa nätkapaciteten när överbelastning inte är ett problem får användarna större förutsägbarhet vid schemaläggning av flexibla belastningar. De kan ta hänsyn till begränsningar i nätkapaciteten när de fattar handelsbeslut på både dagen före- och intradagsmarknaderna.
En annan idé som diskuteras inför nästa omgång av nätverksavgifter i Nederländerna är abonnemangsmodellen för statisk kapacitet. Här förbinder sig användarna till en fast nätverkskapacitet som beskrivs i deras kontrakt. Skulle de överskrida denna kapacitet får de betala betydligt högre avgifter. Detta upplägg säkerställer garanterad tillgänglighet av den abonnerade kapaciteten, utom i sällsynta fall av oförutsedda avbrott.
Även om detta tillvägagångssätt ger visshet om att nätkapaciteten bibehålls på 100%, finns det också en risk för att underutnyttjandet vidmakthålls om kunderna måste följa en fast tariff som beräknas för toppförbrukningstider .
Tysklands ändring av paragraf §14a
Tysklands nationella tillsynsmyndighet beslutade att ta den mindre trafikerade vägen och valde avbrytbara anslutningar i nära realtid. I och med denna ändring har nätoperatörerna nu kontroll över vad de kallar "helt avbrytbara förbrukningsanordningar" i lågspänningsnäten, vilket ger dem möjlighet att lätta på nätets börda under efterfrågetoppar. I gengäld lovar de en snabbare anslutning för distribuerade energiresurser, medan kunderna kan se fram emot mer plånboksvänliga nätavgifter. Det är lite som en strategisk dans, där elen bestämmer!
Ett framgångsrikt genomförande av denna ändring kräver en brådskande och betydande förbättring av nätoperatörernas kapacitet. Varför då? Jo, för att omedelbart kunna hantera nya anslutningsförfrågningar, förutse trafikstockningar på lågspänningsnätet och jonglera med flexibla energiresurser för att matcha efterfrågan. Det är som en balansakt med höga insatser, men med kilowatt i stället för linor!
Från och med den 1 januari 2024 riktas alla blickar mot nyinstallerade system för att se till att de följer den linje som beskrivs i paragraf 14a. Samtidigt måste nätoperatörerna anpassa sig till ett nytt sätt att arbeta, där det officiellt inte längre är tillåtet att avvisa en ny tillgång. Det är en game-changer som tvingar dem att vara snabba och smarta när de hanterar de ständigt växande kraven från nätverket.
AI-vägen till energiomställningen
Driften av distributionssystem genomgår ett paradigmskifte, där datadrivna system för drift, hantering och beslutsfattande påverkar både nätdrift och planering samt flexibel lasthantering.
Kärnan i denna omvandling är användningen av robusta data för att informera om utvecklingen och driften av digitala tvillingar, som fungerar som virtuella repliker av fysiska system. Det räcker dock inte att bara samla in stora mängder data; det är utvinningen av handlingsbara insikter från dessa data som är nyckeln till att optimera driften av distributionsnätet.
